FRIA TEATERN 1968 - 2009
EN RESA GENOM TEATERNS 40-ÅRIGA HISTORIA.
Hur började eländet?
Kan en teaters första uppsättning ha en mer slående pjästitel?
Det är frestande att skämta om hur eländigt allting har varit med ekonomiska kriser, nedläggningshot och ständiga överansträngningar.
Men när teaterns historia nu skrivs är det väl på sin plats att göra det ur ett ljusare perspektiv. Historieskrivningen är ju som bekant subjektiv.
Och det var just om historieskrivning den första pjäsen handlade. "Eländet" syftade på Stockholms stads förvandling från medeltida Hansastad till modern miljöfientlig storstad. Premiären begicks på Stockholms stadsmuseum och många föreställningar spelades sedan utomhus på Stadsmuséets gård vid Södermalmstorg.
Ryktet spred sig och föreställningen efterfrågades på andra platser. Därför tog den fem man starka teatergruppen ofta tunnelbanan till olika spelplatser runt om i stockholmstrakten.
Rekvisitan (en hatt, en historiebok och några gasmasker) fick plats i en plastpåse. Vi stämde träff vid spelplatsen en halvtimme före föreställningen för att "vara i god tid".
Ingen scenografi, ingen teknik. Spelkostymen fick bestå av de kläder man råkade ha på sig den dan.
En plånbok, som stack upp ur någons bakficka, generade inte. Vi la inte ens märke till det. Men gamla foton skvallrar.
Vi fick ofta betalt kontant. Hundra kronor per man plus hundra till teatern. Föreställningen spelades över hundra gånger och sågs av 23 000 personer.
På turné i Sverige
Några år senare började vi turnera kors och tvärs genom Sverige, med pjäser om avfolkning och bruksnedläggelse. Vi spelade i många Folkets Hus och blev varmt mottagna med kaffe och hembakt, både före och efter föreställningen.
1973 hade vi premiär på Härliga Tider - en efterkrigsrevy i Vitabergsparken i Stockholm inför ett mångtusenhövdat publikhav. Den spelades sedan runtom i Stockholms parker i Parkteaterns regi.
Fast scen i Högdalen
En fast scen fick vi i Högdalen 1979. Där började vi med att spela revyer och kabaréer om förortslivet. I tofflor och frack och Kyss mej i Högdalen var några av de mest välbesökta.
Teaterns hittills största publiksuccé handlade om Bamse - världens starkaste björn. 0m denna kultbjörn har vi gjort två pjäser som setts av 142 000 barn och vuxna. Vi har också spelat barnteaterklassiker av Selma Lagerlöf och H C Andersen.
Teaterns konstnärlige fader
Under 80-talet samarbetade teatern med den tyske regissören och teaterpedagogen Rudolf Penka. Han var under några år, fram till sin död 1990, teaterns konstnärlige fader och satte hos oss bl a upp Anne Franks dagbok och Arthur Millers Utsikt från en bro.
Hans idéer om den mänskliga teatern och om konsten som försvarare av humanistiska värden är Fria Teaterns ledstjärna.
Gökboet, Galilei, Vi var 7…
Via Teaterhögskolan "Ernst Busch" i Berlin, där Rudolf Penka var rektor, knöt vi senare kontakt med den amerikanske regissören Itamar Kubovy. Samarbetet med Itamar Kubovy började med Gökboet, som hade sin första version 1993. Gökboet följdes av Galilei av Bertolt Brecht, Dennis Potters Vi var 7, och Lycko-Pers resa av August Strindberg.
Millennieskiftet firades med nyårsrevyn Helt om - en jättebakåtsträvande revy av Håkan Jonson. 2002 spelades Staffan Göthes En uppstoppad hund och 2003 David Farrs The Danny Crow Show.
Liten annexscen på Kungsholmen
I oktober 2002 hade Full Galopp (om modeoraklet Diana Vreeland) skandinavienpremiär på en ny liten annexscen i en nedlagd kyrkolokal på Kungsholmen. I oktober 2004 var det så skandinavienpremiär för Sista chansen att dansa av den australiensiska dramatikern Joanna Murray-Smith. Och den danska regissören Ulla Gottlieb gör sin entré i Fria Teaterns föreställningsvärld. Ulla Gottlieb stod även bakom ännu en Skandinavienpremiär ”Kallare än här” av Laura Wade 2006 på stora scenen i Högdalen och 2008 Lars Noréns ”Höst och Vinter”.
Med annexscenen på Bergsgatan 11 fick Fria Teatern också en egen debuterande ”husdramatiker”, Anna Höglund som är född och uppvuxen i samma hus som teatern. Anna Höglund har hittills skrivit direkt för Fria Teatern ”Mina går sin väg” 2004 och ” Den Gud älskar” 2007, och därmed givit oss två urpremiärer.
Fria Teatern idag
Sedan starten 1968 har åtskilligt hänt. Den lilla teatergruppen på tunnelbanan spelar idag både på turné och på två egna scener. Birgitta Sundberg och Håkan Jonson som var med om att starta teatern, delar nu på den konstnärliga ledningen.
Fria Teatern idag har en repertoar där vuxen-, barn- och ungdomsföreställningar spelas parallellt. 2009 fanns 7 föreställningar på repertoaren.
När 3-åringen sitter på scenen i Högdalen och skrattar hejdlöst åt att ”Mannen med den olydiga kroppen” vill sätta strumporna utanpå gummistövlarna, sitter mellanstadieelever i gympasalen i en skola i Eskilstuna och känner hur ”Stjärnpojken” Edgar och kompisen Lukas fryser sig blåa i den mörka kalla natten utelåsta högt upp på Strålforsskolans tak och Diana Vreeland sitter i sin extravaganta New York-våning på Kungsholmen och undrar om middagsgästerna kommer att nöja sig med Macaroni and cheese.
Henrik i ”Henrik en tönt” visar hur mobbare muterar, medan Henrik i Henrik och Lottas ordaffär i ”Ett ord är ett ord” packar ord i lådor för försäljning. Där finns både arga ord och ord som rimmar.
Och i samma stund som publiken i Högdalen ser stora scenen förvandlad till östermalmsvåning i Lars Noréns ”Höst och Vinter”, tar ungdomarna skydd bakom sina munkjackor i den gamla kyrkan en halv trappa ner på Kungsholmen, när de får uppleva hur förälskelsen växer mellan de två tonårskillarna i ”Kamratstödjaren”.
2009 firades 40-årsjubileum. Nu riktar vi blicken mot nästa 40 år.
|
