"Den som verkligen vill vara människa fullt ut, måste vara avvikare. …Den som vet med sig att styrkan är medfödd och att han är svag på grund av att han sökt den någon annanstans, överlämnar sig utan tvekan till sitt inre och rättar sig själv omedelbart, han ställer sig rak, har full kontroll över sin kropp och åstadkommer mirakel."
Ralph Waldo Emerson, ”Self-Reliance” 1841
Om McMurphy hade varit filosof skulle orden kunnat vara hans. Han förkroppsligar den amerikanska individualismen: han är både Kristuslik och i sitt innersta väsen amerikan. Han är en gåva till omgivningen. Idag, 30 år efter att Gökboet för första gången sattes upp, man kan undra om dessa gåvor har en varaktighet på dem de är givna till.
1960-talet satte en våldsam fart på viljan att avinstitutionalisera, ifrågasätta auktoriteter och stoppa anpassningen. Samhället tvingas gripa in mot instutitionernas tendens att infantilisera individen. Mycket ändrades under den här tiden; olyckligtvis är många av dem som släpptes ut från instutionerna (fängelserna, sjukhusen eller armén) idag döda eller utslagna. Kanske skedde förändringen för snabbt eller för ansvarslöst, kanske är det alltför få av oss som inser att vår styrka är medfödd. Kanske är det såsom Harding säger att ”Världen tillhör de starka”.
Likväl belägger McMurphy en annan ännu mer grundläggande fråga om vårat förhållande till samhället och instutionerna bedövande kraft att få medlemmarna att anpassa sig. Snarare än att ge garantier för att alla starka, är McMurphy ett exempel på en livsstil. Han visar oss hur man ifrågasätter och undviker att vara likgiltig. Vad som intresserar mig med McMurphy är inte vad han uppnår, utan styrkan i hans utveckling. Precis som Emerson kan inte McMurphy acceptera samhällets föreställningar om vad som är gott och ont, friskt och sjukt. Hanslåss för rätten att utforska om det som kallas ”det goda” verkligen är det. Det är för detta farliga utforskande, inte dess slutresultat, som han bör bli ihågkommen./
Itamar Kubovy, 1993
Av Dale Wasserman
Baserad på en roman av Ken Kesey
Regi Itamar Kubovy
Medverkande Leif Svensk, Peter Sundberg, Birgitta Sundberg, Håkan Jonson, Niklas Hald, Martin Lindberg, Dan Johansson, Peter Melin, Andreas Beskow, Per Wiklund, Bodil Granlid, Ali-Reza Modjallal & Günther Herbrich
Översättning Börje Lindström
Musik Eric Knutsen
Scenografi Bengt Fröderberg
Kostym Anna Mossberg
Mask Ulrika Nilsson
Ljus Anders Westlund
Ljud Pekka Partanen
Regiass. Anki Larsson
Rekvisitör Avril Dishaw
Snickare Maria Ahlsén, Tobbe Berg, Anna Lundgren, Steffan Martinsson, Torbjörn Wåhlund
Produktionsass. Birgitta Westin
Affisch Bengt Fröderberg
Produktion Anna Åkesson
|
