Varje kväll dansar Käthe Hermann i lägenheten.
Men nu ska huset rivas och ge plats åt en brunkolsgruva. Käthe och hennes två vuxna barn, Irmi och Martin, renoverar istället för att flytta och som sista motståndshandling visar Käthe upp sin talang: Dansen!
Käthe drömmer om erkännande från hela nationen, ja till och med Frau Bundeskanzlerin ska beundra henne. Irmi och Martin gör vad de kan, sköter ljud och ljus till sin mammas föreställning, publik är de också. Irmi litar inte på konstens kraft att hålla samhället borta, hon längtar ut, hon längtar efter sin lilla pojke. Martins dröm är att bli den fenomenale Rocco, som beskyddar, som älskas, som en vill ta i.
En rolig, surrealistisk och grotesk pjäs om livslögner och verklighetsförlust med associationer till den tyska historien från 1930-talet till nutid.
"Blodsugande morsmonster fryser framlockade leenden/.../Detta roliga och hemska, surrealistiska kammarspel" DN
"behärskad utflykt till yttersta galenskapen/.../brutal språksamhet" SvD
"Som surkål, tätt packad i sin kruka/.../Gottlieb regisserar med värme/.../Anne Lepper bör vi nog hålla ögonen på -typiskt att en liten fri scen är först" Expr
"Diktatorn som dansdemagog" AB
"en galen och förtätad värld/.../superb föreställning" Kulturnytt
Anne Lepper skrev "Dansösen Käthe Hermann" under en kurs i skönlitterärt skrivande på Bern University of Arts. Pjäsen blev utvald till den prestigefulla festivalen Mülheims teaterdagar och Berlins Autorentheatertage. I och med uppsättningen av Dansösen Käthe Hermann valdes Anne Lepper till bästa unga dramatiker av Theater Heutes magazine 2012.
|